Berättelse om min vapenfria tjänst i Borgs by på Öland, 1984.                    

Under gymnasietiden blev jag mycket medveten om att det här med lumpen och militären och krig inte riktigt var något jag sympatiserade med. Så vapenfri tjänst var ett självklart val för mig

Jag minns att jag mönstrade någonstans på Hisingen i Göteborg. När någon räckte ett trägevär till mig (för att kolla om jag var vänster- eller högerhänt) tänkte jag: ”Hjälp, är det NU jag skall vägra?”. Det var det inte. Lite senare fick jag dock möjlighet att framföra min inställning till en mycket skeptisk militär bakom ett skrivbord... Läs mer.

Några minnen från tiden som vapenfri tjänstepliktig

Min mormors far var skomakare i Trollhättan i slutet på 1800-talet. Med stort engagemang lärde han sina elva barn att man aldrig har rätt att ta någon annans liv. Det gäller alla från den minsta insekt till människan. Därför måste man se sig för så att man inte trampar på myror när man är ute och går, och krig måste man alltid vägra att delta i. Hans idéer gjorde starkt intryck och spred sig till hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn... läs mer.

Omslag nummer 1 till 4 utgivna 1983/84 av Sven-Erik Bengtsson under VTP-tjänstgöring i Katrineholm.

Inlämnat material från Henrik Weston, VTP - tjänstgöring i Nynäshamn 1987

Berättelse om min vapenfria tjänst i äldrevården i Katrineholm.

Jag låg alltså inkallad i Katrineholms kommun 1978–79. Jag arbetade på Furulidens ålderdomshem där jag främst fick ansvar för pyssel och skapande i terapin. Jag hade en konstnärlig grundutbildning vilket bidrog till arbete med de äldres kreativitet. Jag hjälpte även en medelålders man, drabbad av stroke, som samhället placerade bland mycket äldre, ofta dementa medmänniskor. Vi rullade ner med hans rullstol på stan, fikade och läste tidningen tillsammans. Det var ett viktigt år för mig liksom för de andra VTP-kompisarna. Vi delade trappuppgång i en fastighet som kallades Hemgården. Tomhylsorna på Hemgår’n blev gruppens smeknamn. Många helger tillbringades på tåget, eftersom vi hade fri och rabatterad visering. Vi hade fester med Nationalteatern och The Commodores, spelade innebandy och umgicks intensivt under ett år som banade väg för, en då, ljus och oviss framtid.

VTP 1986 – minnen av skog, vatten och utedass

Efter två år på universitetet ryckte jag in i VTP-tjänst, under ledning av Skogsvårdsstyrelsen i Värmland. Det var vinter och kallt och utbildningen inleddes med en översiktlig orientering i vad tjänsten skulle innehålla: underhåll av naturreservat och skötsel av statlig skogsmark. Jag har svaga minnen av kursdagar hos Naturvårdsverket och kring vår roll i totalförsvaret.

Gruppen bestod av åtta grabbar, alla runt 20 år. Blyga och osäkra, men ändå i en accepterande grupp – vi var ju alla av en särskild sort. Vi redogjorde aldrig öppen för våra bevekelsegrunder, men jag tror att det var lika delar religiösa, pacifistiska och antiauktoritära skäl till att vi hamnat i denna grupp. Vi kom också från vitt skilda förhållanden – grova bondsöner, smarta arbetarungar och finlemmade akademikerbarn. read more

Jag mönstrade hösten 1985 och ansökte då om vapenfri tjänst. Min två år äldre bror hade tidigare fått beslut att han fick genomföra VTP ett år i Småland, inom skogsröjning. Även jag som var emot att använda vapen, jag var aktiv i miljöfrågor (medlem och aktivist inom fältbiologerna), och kände det som självklart att jag ville bidra till samhället. Jag var inställd att arbeta ett år inom den sociala omsorgen på dagis, sjukvård eller någon annan social verksamhet. Det kändes som jag på så sätt kunde göra en bra insats och i en symbolisk framtid kunde jag ju även inkallas för att hjälpa barn eller behövande sjuka. Att bruka vapen var jag däremot tvärt emot. Det stred mot min moral. Läs mer