Boksläpp: Direktupphandling av kortfilm om medicinsk åldersbestämning
Publikationen, Direktupphandling av kortfilm om medicinsk åldersbestämning, hade boksläpp den 5 september 2018 på Filmform på Kungsholmen, Stockholm. Projektledarna och konstnärerna Carl Johan Erikson och Björn Larsson har i boken sammanställt offentliga handlingar som berör upphandlingen och produktionen av en ”Kortfilm om medicinska åldersbestämningar” beställd av Rättsmedicinalverket (RMV) i november 2016 och färdigställd vintern 2017. Filmen finns att se på Youtube, Vimeo samt på RMV:s hemsida. För formgivningen av boken ansvarar Rikard Heberling.
Efter en inledning av Björn och Carl Johan, samt visning av filmen (3.33 minuter), deltog tre inbjudna gäster med varsitt inspel: Annika Wik som arbetar med forskning och kunskapsutveckling inom film och samtidskonst, konstnären Antonie Frank Grahamsdaughter, samt pediatriker och docent i barnmedicin och människorättskämpe Henry Ascher. Programmet avslutades med ett gemensamt samtal med publiken som bestod av ett drygt trettiotal personer.
Björn och Carl Johan beskrev hur upptäckter inom deras pågående konstnärliga forskningsprojekt, Vägra döda – historier om de vapenfria männen, öppnat upp för kopplingar till den aktuella och omdebatterade medicinska metoden för åldersbestämning av unga flyktingar. Olika kroppsmätningar förekommer inom denna metod såväl som inom den militära mönstringens historia och mekanismer. Inom projektet hölls tidigare under året en utställning på galleriet Tegen2 där ett inlånat exemplar av ”Muskelstolen” visades upp och genom vilken mängder av kroppsdata inhämtades mellan 1966-1992. Under mönstringen samlades även karaktärsdata in med relevans för t.ex. militärtjänstgöring eller vapenfri tjänst. Carl Johan beskrev arbetet med boken som att: ”titta på en detalj för att förhoppningsvis se en större struktur”.
Samtalet kom att handla mycket om RMV:s informationsfilm och hur den kodats på ett mer eller mindre medvetet sätt av filmens produktionsbolag. Annika Wik uppmärksammade olika ”betydelsefulla tecken” i relation till filmens produktion och hur ett mer utvecklat gestaltningsarbete kunde ha tillämpats vad gäller bildvalen i relation till representationsperspektiv. Hon ställde även frågor till projektledarna om upprättandet av innehållsförteckningen över de offentliga handlingarna och hur de anonymiserande överstrykningarna i boken inte är helt oläsbara. Antonie Frank Grahamsdaughter pekade på exempel där olika attribut används för att iscensätta en whitewashoch därmed ”… omvandla de andra till vår egen avbild”. Hon nämnde t.ex. hur de stereotypt utomeuropeiskt visuellt kodade ungdomarna i filmen fotograferar varandra, flirtar, tecknar i skolböcker, och att: ”… vår egen kultur sätts dit, och att personerna omvandlas redan i filmen”. Filmen uttrycker makt och förmynderi även om intentionen kanske varit en annan. Antonie visade jämförande kanadensiska filmklipp från 1950-talet där den nordamerikanska ursprungsbefolkningen uppmanas att bli jordbrukare. Hon refererade även till sitt arbete med ensamkommande unga flyktingar vilket pågått under tre år. Henry Ascher höll ett informationsrikt kort föredrag om metoden för medicinsk åldersbestämning och varför han tillsammans med flera rättsläkare inte kan finna etiska försvarbara skäl för att delta i RMV:s metod för åldersbestämning: ”… att göra skelett- och tandmognadsbedömningar är inte som att räkna årsringar på träd.” Han berättade hur t.ex. avsaknad av visdomständer, sjukdomar och etniska variationer påverkar resultaten samt omöjligheten att magnetröntga om metall finns i kroppen. Han påvisade även hur tolkandet av de statistiska underlagen är fyllt med osäkerheter. Migrationsverket har lagt ut de medicinska ålderbedömningarna på privata aktörer vilket gör att offentlighetsprincipen upphör och att insyn i förfarandet omöjliggörs. Henry refererade till Askungen i relation till de utsedda ’18-åringar’ som över en natt förlorar alla sina rättigheter, sitt boende och gode män. Efter undersökningarna förekommer ibland självskadebeteenden bland de redan traumatiserade ungdomarna men ingen statistik förs på grund av en administrativ teknikalitet där åldersbestämningen anses vara myndighetsutövning snarare än en medicinsk behandling. Henry berättade även om hur Svenska Barnläkarföreningen arbetar för att få till stånd en förändring.
En del frågor från publiken rörde huruvida det finns någon myndighet som ansvarar för att följa upp hur andra myndigheter utför sitt uppdrag som t.ex. i framtagandet av informationsfilmer. Någon framförde att filmen i sig kanske tjänar sitt syfte även om man kan ha kritiska synpunkter på dess utförande. Annika nämnde MIK-begreppet (medie- och informationskunnighet) och kommenterade vad gäller film och bildspråk: ”Det är lätt att förvandla det till en fråga om teknisk kunnighet när det egentligen handlar om innehållsfrågor. Den allmänna kompetensen måste höjas inom film och media för att bli bättre på att förstå bilder, och inte bara tro att det gäller text. Behovet gäller även den som upphandlar”. Samtalet utmynnande i en diskussion om yrkesetik och de koder som läkare världen över kommit överens om efter andra världskriget. En fråga väcktes om det är möjligt för filmare eller konstnärer i stort att komma överens om någon motsvarande etik-kodex för vilka syften ens gestaltningskunskaper används? I samtalet uttrycktes tacksamhet över den svenska offentlighetsprincipen som utgör en kontrollmekanism för demokratiska processer.
/ Referat: Åsa Andersson 2018-09-14
