Offentlighetsprincipen är “central i den svenska rättsordningen. Den innebär att allmänheten, ofta enskilda individer och företrädare för media, har rätt till insyn i och tillgång till information om statens och kommunernas verksamhet.”[9] Begreppet är starkt förknippat med en typisk nordisk öppenhet, även om liknande “solskenslagar” och informationsfriheter finns i fler än 70 länder. Offentlighet och öppenhet har därför en synonym klang i våra öron. Makten ska kunna synas av den enskilde, inte tvärtom. Men vad händer med transparensens praktik och estetik i en digital offentlighet?
